Mickes grillblogg

Årets Grillkock 2011 - Del 3 - Tävlingen

mickesgrillblogg@grillguiden.se — Sat, 14 May 2011 07:00:00 GMT

Om du läst våra tidigare inlägg om årets grillkock 2011, Del 1 - Förberedelser, Del 2 - Resan, då vet du att vi hade förberett oss ganska väl, samt att p.g.a. kraftiga förseningar så var vi mycket sena, minst sagt, till tävlingen.

Tävlingens start skulle gått av stapeln 15:00 och vi skulle vara på plats för förberedelser och träffa tävlingledningen kl 13:00. Nu var klockan 15:03 och tåget hade precis stannat på Göteborgs station, och dörrarna öppnats. Vi hade som tur var hamnat på spåret närmast taxistationen så det mindre än en minut innan vi satt i taxin på väg till Liseberg, Några minuter senare stod vi innanför Lisebergs entré, och där väntade en tjej med en pirra, som vi kunde lasta på grejerna vi hade med oss, för att snabbt komma fram till scenen.

Tävlingen skulle ju som vi skrev ovan börjat 15:00, men då vi meddelat att vi snart skulle komma fram, så valde man att starta några minuter senare. Vi hann komma fram till vår tävlingsgrill, en limegrön Weber 57:a Mastertouch, när lag 1 startade. Vi var totalt 3 lag, vi var lag 3, och vi skulle starta med 10 minuters mellanrum, så vi hade nu 20 minuter på oss att förbereda oss. Det först vi gjorde då var att hitta faciliteter där vi kunde lätta på trycket, för dessa hade sista timmen varit avstängda på tåget...

Årets Grillkock 2011 - Del 1 - Förberedelser

mickesgrillblogg@grillguiden.se — Mon, 09 May 2011 21:31:00 GMT

Det saknas jippon kring grillning. Så här på våren så har varenda tidning och radioshow med självaktning artiklar och inslag om grillning, och visst ser man ibland nåt företag utanför ett ett stort varuhus som grillar, och som marknadsför sina grillrelaterade produkter, men det slutar oftast där.

Men i Göteborg på Liseberg, där har man i ett par års tid utsett årets grillkock, och det är en tävling för amatörer/entusiaster. Den 19:a april såg vi en länk på Facebook om detta och var inte sena att lägga upp samma länk på Grillguidens Facebooksida. Vi tänkte då att det vore ju kul om några av våra FB-vänner skulle kunna anmäla sig och kanske kunna rapportera till oss sedan hur det gått.

Tre dagar senare satt jag och Fredrik och pratade i telefon, och kom då fram till att vi kanske skulle skicka in nåt recept. Det var förvisso ont om tid, sista anmälningsdagen var den 25:e april . Men vad skulle vi grilla? Vi ville ju dels grilla nåt som vi grillat förut och därför kunde, vi ville också bidra med ett recept som egentligen var flera delar, och varje del skulle vara relativt enkel, så att vem som helst skulle kunna göra det. Efter lite funderingar kom vi fram till att vi kanske skulle göra Fajitas, med lite guacamole och nachos, och kanske en Pico de Gallo. Det borde ju fungera...

Low and Slow fixar steken

mickesgrillblogg@grillguiden.se — Mon, 02 May 2011 20:07:00 GMT

Vi fick en fråga på Facebook och även om det är ett fantastiskt socialt media, så lämpar det sig inte för långa svar.

Frågan vi fick löd något omformulerad så här: Hur lyckas jag med en större köttbit i grillen, så den blir saftig och god?

Den lösningen vi anser vara den bästa är helt enkelt "low and slow", dvs barbecue. När vi på denna sajt pratar om barbecue, då är det inte som en synonym till grillning som i "barbecueparty", utan vi avser då den typ av grillning som kallas barbecue i den amerikanska södern. I Sverige kallas den ibland barbecuegrillning.

Barbecue passar främst större köttbitar såsom skinkor, bogar och revbensspjäll, men även hamburgare, köttfärslimpor och kvalitetskorvar vinner oftast på lägre temperatur under lång tid.

Problemet med stora köttbitar är oftast att köttet är trådigt och segt, fördelen med dessa köttbitar är å andra sidan att de oftast är mycket smakrika. Hur får man då till den perfekta köttbiten, som inte längre är trådig och seg, utan som är saftig, mör och smakrik, och med risk för upprepning är svaret just barbecue/"low and slow". OK, nog tjatat tänker nog du, och vill veta varför...

Vedermödor kring en hollandaisesås

mickesgrillblogg@grillguiden.se — Mon, 25 Apr 2011 20:08:00 GMT

Påskhelgen har varit en riktigt trevlig helg, speciellt ur grillperspektiv. Det har varit grillning hela helgen, varje dag, trots det blev jag en grillning kortare än Fredrik som grillade två gånger i fredags.

Idag har det varit sparris, sparris, sparris och några gånger till. Det är ju snart svensk sparrissäsong och lagom till denna tänkte vi lägga upp en "Tema: Sparris" med en massa recept på grillad sparris. Vi har grillat sparris både på längden och på tvären idag, och inte både grön och vit. Till slut var jag så less på sparrisen att jag grillade den och började bjuda grannar för att få ett utlåtande från nån vars smaklökar för stunden tröttnat på sparris. Det blev ju inte bara sparris utan även två smaksatta majonäser som rördes ihop.

Så nu i kväll så började jag redigera bilder och texter, nånting som tyvärr tar bra mycket längre tid än själva grillningen och nånting som är bra mycket tråkigare. Så vid när klockan passerat 20:00 och jag ledsnat på att skriva om just grillad sparris, då kom jag på att jag inte gjort sparrisens parkamrat hollandaisesås. Köket lockar ibland bra mycket med än datorn, så snabbt gjordes en sökning på recept, och jag hittade Per Morbergs recept från "Vad blir det för mat". Hollandaisesås är ju en emulsionssås precis som t.ex. aioli/allioli och majonäser och sådana har man ju slängt ihop i massor. Och jag har även lyckats med några bearnaisesåser också, så min respekt för denna utmaning var kanske lite väl låg...

Grilla soppa avprickad

mickesgrillblogg@grillguiden.se — Sun, 10 Apr 2011 19:50:00 GMT

Denna helgen var en riktigt trevlig grillhelg. Den började redan i torsdags då jag kom hem från jobbet, men två nyinköppta burkar gulashsoppa och ett levainbröd. Väl hemma kunde man konstatera att vinden, det var en riktig blåsdag som Puh skulle sagt, även tagit med sig elen. Om jag skall vara självkritisk så hade jag ju märkt redan två timmar tidigare att Grillguiden-sajten, och borde med tanke på vädret anat varför.

Nu stod jag i alla fall där med två burkar soppa, och ingen fungerande spis. Hmm, man kan ju alltid tända grillen, sagt och gjort, strax fanns ett tändrör med briketter på tändning, och nu började jakten efter nåt att grilla, problemet var ju bara det att orsaken till att jag handlade soppan var just för att det var ganska tomt i kylen. Så lösningen fick bli att helt enkelt grilla soppa, och för att inte sota ned kastrullen fick den gamla stekpannan för skogsbruk rycka in som stekplatta. Det gick för övrigt galant, och snabbt när väl kolen var tänd. Så nu kan jag bocka av soppa på listan över saker jag ännu inte grillat. På den listan finns för övrigt grillad blodpudding kvar...

I fredags var vi uppe hos Fredrik, och där grillade vi Scans nya vakuummörade entrecôte. Då de fyra skivor vi hade, var för litet för att mätta oss, så kompletterade vi med entrecôte från Uruguay. Till köttet grillade vi även paprika, samt stekte på tunt skivad potatis på muurikkan. Det blev en riktigt smaskig grillmiddag. Kvällan avslutades sedan med det klassiska spelet Cluedo. Nu kanske ni undrar hur Scans Vakuummörade entrecôte smakade? Vi tyckte den var sådär, köttet från Uruguay var både mer smakrikt och mer mört, men vi skall göra ett nytt försök, vi kan ju haft otur med Scanbiten och tur med Uruguay-biten.

Dagen efter, dvs i lördags, då var det revbensspjäll som gällde på grillen, Redan vid 12-tiden på dagen började jag förbereda med att blanda till rubbings/rubs till ribsen. Totalt var det 4 ribs och jag valde att göra dem alla med olika kryddningar. Det fyra varianterna som jag fastnade för blev; Texas style (lite kryddigare), Caribbean style (med bland annat kryddpeppar och muskot), samt slutligen lite mer klassiska Memphis-style och Kansas City-style.

Då det var "low and slow" så grillade jag på låg temperatur, och höll grillens temperatur mellan 110° och 120°C. Trixet med att hålla grillen på så låg temperatur är att bara lägga i några få tända briketter åt gången. Köttet åkte upp på grillen vid 14-tiden, och vi åt vid 19:30, så de fick en ordentlig resa i grillen. För att få till den rätta röksmaken så valde jag denna gång att använda äpplepellets från Bbqr's Delight. När klockan var 18:30 då plockade jag revbensspjällen ur grillen och lindade in dem i papper och la dem i en kylväska (som i detta fall agerar värmeväska), och där fick de ligga till sig i en timme, medan majs och Mac'n'Cheese tillagades på grillen. Allt blev en succé, och revbensspjällen blev perfekta, saftiga, och bröt man mellan två ben så delade sig spjällen, men ändå med lite gnagmotstånd så det inte blev löjligt.

Kort sagt en mycket trevlig grillhelg.... hmmm man kanske skulle testa att grilla blodpudding nu i veckan... ;-)

Jonas Borsséns nya grillbok: Grilla som proffsen

mickesgrillblogg@grillguiden.se — Fri, 04 Mar 2011 12:50:00 GMT

I slutet av denna månad utkommer Jonas Borsséns nya bok; Grilla som proffsen! - Grillat, Bbq & Asado. Jag har stora förhoppningar på den nya boken. I september förra året när jag och Fredrik besökte Domta för en barbecuekväll, så var det just Jonas som stod vid grillen, och han berättade då att de tidigare på dagen varit där och fotat, och att han hade en ny bok på gång, och nu är den snart här.

Så här skriver förlaget om den nya boken:

Känslan för grillning och måltiden kan inte överskattas, den är helt enkelt en del av utvecklingsläran. Därför är det dags att ta examen i grillandets ädla konst och njuta av bokens tre hörnpelare i världens populäraste matlagningsform: Grillat, BBQ och asado.

Att grilla är ett sätt att både förädla och civilisera råvaran och ätandet. Maten, tillagad med värme, blev på samma gång mer smaklig, lättsmält och näringsrik. Grundpelarna som tas upp är: grillat (tillagning med mycket stark och direkt glödvärme), BBQ (tillagning med svag och indirekt glödvärme samt med rökved) och asado (helgrillat lamm, spädgris, vildsvin med mera på spett eller liknande). Dessa tre stilar är det akademiska fundamentet för all tillagning över eld. Och nu är det upprop i grillskolan!

Du kommer att lära dig allt om det som oftast går under rubriken grillning. Föreställ dig perfekt grillglöd, ett rent grillgaller, välkryddade köttbitar, glaze, de rätta redskapen, sallad och tillbehör på matbordet. Då har du lärt dig grunderna för en storartad måltid. Lägg till läran om rökved, grillkol och briketter, hur du gör upp eld och stämmer av värmen samt vad som utmärker olika grillar. Runda av studierna med vilka råvaror som krävs, marinad kontra kryddblandning, köttets innertemperatur och vilotid så blir du en fullfjädrad grillmästare.

Boken bjuder på 150 recept, allt från sommarens godaste grillade blåmusslor till barbecuegrillad lax som kyssts av rökaromen. Prova också den underbara kombinationen av grillad endivesallat med gorgonzola, honung och valnötter eller något så enkelt som grillad färskpotatis med olivcrème. Köttälskaren får sina lustar tillfredställda av saftig och mör entrecôte, revbensspjäll och lammkotletter. Lika förföriskt god är brasiliansk picanha och en rad andra styckningsdetaljer. Vegetarianer, och alla andra för den delen, kan festa på bland annat svampburgare med mandel och spenat, grillad sparris eller frasiga quesadillas med taleggio, aprikos och kapris. För att inte tala om eldprovet, helgrillat lamm och spädgris samt Jonas berömda porchetta. Samtidigt får grillade bröd, frukter och grönsaker smaka på träkolsaromen. Glazer, smaskiga såser och sallader samt förföriskt goda grilldesserter fulländar din utbildning i grillat, BBQ och asado.

Det bådar gott och hans förra bok; Killen vid grillen; var riktigt bra och fick 4½ av 5 möjliga i betyg här på Grillguiden. Ni kan läsa den recensionen här: Killen vid grillen. Ni kan också hitta våra blogginlägg från Domta: Fredriks och mitt.

Uppdatering 2011-03-06:

Här kommer en liten trevlig reklamfilm om boken:

Vilket lyft, Möllers

mickesgrillblogg@grillguiden.se — Wed, 02 Mar 2011 22:03:00 GMT

För några år sedan (maj 2008) testade* vi på Grillguiden några grillbrickor (spanska, ungerska, tyska och australiensiska) från Möllers. Det var med stor förväntan vi grillade och sedan smakade korvarna, för att bli så enormt besvikna. De smakade nästan allihopa likadant. De var så glutamatstinna att för varje ny korv vi testade så skönk betyget. Efter den testet har vi inte köpt några fler korvar från Möllers. *Tyvärr finns inte testen kvar på Grillguiden att läsa.

Idag när jag var sugen på att grilla men samtidigt ville ha nåt enkelt och snabbt som inte krävde några förberedelser, då blev det lite olika korvar och färdig potatissallad. När jag i affären stod och tittade på grillkorvshyllan så fanns det en hel del att välja mellan, och då valet föll på en sremska från Möllers, en chorizo från WurstMaster samt en delikatessgrillänk från Atria.

Jag måste erkänna att jag velade lite i butiken om jag skulle köpa korven från Möllers med tanke på mina tidigare erfarenheter, men tyckte ändå att jag måste de dem en ny chans. Jag såg ju på innehållsförteckningen att smakförstärkarna var borta, vilket var ett gott tecken.

Och vilken skillnad det var. Nu var det en god korv som smakade kryddigt och köttigt. Borta var bastonen av glutamat som fanns 2008, och som tog överhanden. Nu fanns istället smaken av en god korv som smakade kvaliltet. Om korven sedan smakade Sremska/Srijemska, det vet jag inte, för jag har aldrig smakat "originalet" på plats. Möllers har återvunnit mitt förtroende vad gäller korvar, så jag kommer definitivt testa fler.

WurstMaster har vi testat förr och de har enligt vår erfarenhet hållt en ganska jämn hög kvalitet. När vi testade Chorizos hösten 2008 kom deras egen chorizo på fjärde plats av 12, men de hade även tillverkat tvåan som såldes av Flygfyren.

Det är självklart väldigt svårt för att inte säga omöjligt att minnas hur deras chorizo smakade då, men den vi åt idag var riktigt god och rejält kryddig. Den hade helt klart slagits på den övre halvan av testfältet.

Vi får väl se om vi gör en ny test i år. Fast det är ju klart, man kanske inte bara behöver testa chorizos ;-)

Den sista korven vi slängde på grillen var en delikatessgrillänk från Atria. Jag föll mest för dess form. Det är en lång u-formad korv.

Trots att vi grillade den på indirekt värme så sprack den väldigt tidigt, troligen för att skinnet är ganska tunt. Smakmässigt är korven väldigt neutral. Den smakar ungefär som svenska falukorv, och har ungefär samma mjöliga konsistens.

Det är en korv vi aldrig kommer att köpa igen, men för de som gillar att grilla typ falukorv så kan den säkerligen passa.

Så min slutsats på kvällens korvgrillning är att både Möllers och WurstMaster räddade kvällen, medan Atrias grillänk, skulle nog ha fått stanna kvar i kyldisken.

Det vilar en förbannelse över chili

mickesgrillblogg@grillguiden.se — Sun, 27 Feb 2011 07:55:00 GMT

Det verkar ligga en förbannelse över chili, och då menar jag inte att den är förbannat stark, för det är snarare än välsignelse, utan jag menar det liggern en förbannelse över dess namn, folks uppfattning om den och inte minst missuppfattningen att chili är en frukt och inte en hel familj. Inte blir det bättre av att det som står på förpackningar inte stämmer, allt för att skapa förvirring.

Ta chilipulver till exempel. Jämför det med paprikapulver och vitlökspulver. Paprikapulver innehåller torkad, malen paprika och vitlökspulver innehåller torkad, malen vitlök. Vad innehåller chilipulver? Jo salt, peppar, lök, chili och en mängd andra kryddor, varför? Det finns de som köper dessa burkar i tro att det är ren chili.

Ta expressens recept chiligrillad majs som ytterligare ett exempel, skall det vara chilipulver eller pulveriserad chili. I ingredienserna står det chilipulver, men i handledningen står blanda olja med chili.

Och missförståndet med chili är inte nytt, redan Columbus rörde till det: När han landsteg i västindien och fick smaka på chili, så var svart- och vitpeppar, det enda starka i mat han kände till. Columbus kallade därför frukterna för Pimiento, vilket är peppar på spanska. Detta missförstånd hänger kvar mer än 500 år senare, genom att vi i bland annat i Sverige använder termen "Spansk peppar" både som ett samlingsnamn på chilifrukter och dels som ett specifikt namn på en viss chilifrukt som säljs i matvaruhandeln (som ironisk nog ursprungligen kommer från indonesien, men nu nästan uteslutande odlas i Holland).

För att röra till det ytterligare heter chilifrukten vi i Sverige kallar för Spansk peppar, Dutch (dvs holländsk) eller dutch pepper i övriga västvärlden.

Ordet Chilli kommer för övrigt från språket Nahuatl, vilket var det ursprungliga språket i nuvarande mexico, med omnejd. Och över dess stavning vilar också en förbannelse. Vad är den rätta stavningen chilli, chili, chile? Riktiga fantaster tycker att den rätta stavningen skall vara chile, dvs samma som landet Chile. Och de kan med rätta även påvisa att chili inte har något med frukten att göra utan är en gryta, såsom chili con carne, texas chili m.fl. Trots det är chili den vanligaste och får vi väl säga den mest etablerade stavningen i Sverige, och faktiskt i stora delen av västvärlden.

Så vad skall vi göra med denna förbannelse som vilar över chilin? Jag tycker vi alla bör ta oss i kragen lite grann. Sluta använda orden pepparfrukt eller spansk peppar och istället använda ordet chilifrukt. Vi bör förmå handlare och kokboksförlag att sluta använda namnet "spansk peppar" och istället använda namnet "dutch chili" (eller i värsta fall "holländsk chili"). Det är dock inte helt enkelt, för spanskpeppar är vedertaget vilket om inte annat bekräftast av beskrivningen på NE.

Intressant är dock Cayenne som verkar klarat sig helt utanför denna förbannelse, fast har alla förstått att Cayenne är en sorts chili, som råkar lämpa sig för att torkas och malas, precis som många andra arter av chili.

Tags: chili,spansk peppar,dutch,chilipulver

Svårt med kort beskrivning

mickesgrillblogg@grillguiden.se — Thu, 24 Feb 2011 21:34:00 GMT

Jag har en tendens att skriva rottiseri istället för det korrekta rotisseri. Och av och till blir jag velig och vet inte vad som är rätt, och då är ju stavningsgoogla en ganska bra utväg. I samband med den googlingen såg jag att Nationalencyklopedin (man förstår varför de har ne.se) hade en definition på just rotisseri, och det måste man ju kolla in.

Nu är detta deras korta version, deras längre kostar pengar, men deras korta definition på ordet är:

Rotisseri:
rotisseri´, restaurang specialiserad på kött som är stekt på roterande grillspett.

Jag blir ju väldigt nyfiken på vad deras långa version säger, men tänker inte riktigt betala 600kr/år för att får reda på det.

Samtidigt kom jag på att det är ganska svårt att skriva riktigt kort om saker och ting. Grillguidens artikel om rotisseri är en sida lång. Men om jag gör ett försök på kort version så blir det följande:

Rotisseri:
Mat, oftast kött, som grillas på roterande spett. Även benämning på själva utrustningen, samt på specialiserade restauranger.

Vet inte om det blev så mycket bättre, vad tycker ni?
Och är det nån av er som vet den långa definitionen på NE?

Tags: rotisseri,ne,nationalencyklopedin

Tre publicerade såser och en ännu hemlig

mickesgrillblogg@grillguiden.se — Mon, 21 Feb 2011 20:23:00 GMT

Det var länge sedan jag bloggade, men har trots det hela tiden arbetat med sånt som berör Grillguiden. Ett av jobben är att fylla på med recept. Att bara skriva in ett recept, det är enkelt, det som tar tid är att provlaga dem och därefter fotografera dem, redigera bilderna och lägga upp dem.

Inspirationen till recepten kommer oftast från amerikanska böcker och sajter, och inte allt för sällan så används där även produkter som inte finns i Sverige. Då blir det till att söka vidare och se om man kan hitta något Copy Cat-recept. Såna recept kopiera kommersiella produkter och smakar likadant eller nästan likadant.

I alutet av förra veckan kom jag över receptet på Big Mac sås och i det receptet användes flera ingredienser som inte gåt att köpa i Sverige. Så nu har jag jagat fram flera copy-cat-recept på dem.

Nu i eftermiddag har jag ståt i köket och vispat och blandat för glatt liver och resultatet blev de fyra såser som ni kan se på bilden nedan (från vänster till höger):

Miracle Whip
Amerikansk majonäs
Big Mac Hamburgerdressing
Amerikansk Fransk salladsdressing

Miracle Whip är en amerikansk "svensson"-majonäs. För många amerikaner är det det självklara valet, och många av dem har inte smakat riktig majonäs. Ungefär på samma sätt som för många av oss födda på 60-talet, då var Ekströms marsansås självklar till blåbärspajen, det var aldrig något snack om äkta vaniljsås.

Amerikansk majonäs skiljer sig nog egentligen inte så mycket från Svensk, men den innehåller lite mer smak så jag valde att lägga upp denna som separat recept.

Amerikansk Fransk salladsdressing är en historia för sig själv, egentligen är french dressing detsamma som vinegrette, men nån gång i USA, fick man för sig att göra nånting helt annat, så french dressing i USA är en tjock mörkorange sås, med mycket smak.

Så efter att ha gjort dessa såser och provsmakat dem och fotograferat dem, vad tyckte jag om dem?

Miracle Whip är ingen höjdare, det finns flera amerikanska recept som säger att den är oersättlig, och det kanske stämmer, men mina smaklökar säger att om den ersätts med majonäs, så kan det ju inte bli sämre, utan bara bättre.

Amerikansk majonäs smakar i stort sätt som vanlig majonäs, vi upptäckte att receptet smakade lite väl skarpt och tillsatte en gnutta socker och då togs den skarpaste uppen bort.

Amerikansk Fransk salladsdressing smakar mycket, basen är chilisås (typ heinz) och det känns på smaken, men den är god och passar nog utmärkt på en grönsallad till sommaren. Den påminner lite om Rhode Islandsås, men med skarpare smak.

Slutligen kan man ju tro att jag glömt bort Big Mac-såsen, men det har jag inte, däremot är den såsen inte riktigt hemma än, vad gäller smaken. Men vi är en bra bit på väg. Jag återkommer när den är klar.

Tills dess får ni hålla er tillgodo med följande recept.

Tags: Miracle Whip,Majonäs,Fransk salladsdressing,recept